40 minuter. Det var så länge jag sprang idag, utan att stanna. Att det var på skolidrotten spelar ingen roll. Inte heller att alla andra gjorde det. Eller att jag åt en skål med chokladflingor när jag kom hem. Faktumet att JAG sprang fyrtio minuter kvarstår. Det var faktiskt inte farligt alls, när jag väl kommit över att det var tråkigt och jobbigt. Kanske ska göra det där till en vana. Fast jag tror träningsvärken imorgon kommer säga motsatsen. Nu: Elektrokemi för allt vad jag är värd. Jag SKA fatta. Jag ska få mvg på det här provet. Så jag kan känna mig nöjd igen. Paketet min mamma har skickat har inte kommit fram än. Godis hade kunnat hjälpa.
Hiho, puss.