Idag är det lördag.
Idag gick jag upp tjugo över sex.
Idag tog jag tåget till Saint-Lazare kl 7.50.
Idag tog jag metro 14 till Gare de Lyon.
Idag tog jag TGV till LYOOOOOON!

Kom fram till Lyon strax innan elva och jag gick bara fel på stationen en gång innan jag kom ut. Precis vid stationen ligger ett shoppingcenter som Frida hade tipsat mig om, så där tänkte jag spendera de tre timmar jag hade att göra av med innan Frida skulle komma. Jag går ungefär fem meter in i byggnaden innan jag ser Julie, Mereyem, Sabrine och Elisa med respektive corrar. Vad är oddsen liksom? Så jag hängde med dom och några andra, vilket vad det jag gjorde när jag får ett sms från Camilla där hon säger att...wait for it... HON SKA TILL LYON! Jag gav ifrån mig ett tjut och fick blickar när jag läste det, haha, eftersom hon dessutom skulle till samma ställe som vi. Sen kom Frida, började nästan gråta när jag såg henne, hahaha, och jag, Frida och hennes corre gick och mötte upp Tamina, Kajsa och Mohammed och deras corrar. Vi gick till djurparken (där Camilla skulle vara). Vi var där i sju minuter innan dom tröttnade och ville gå. Och då hade jag inte träffat Camilla än, vilket inledde en lång period av sms, telefonsamtal samt irriterade/irriterande fransoser. Tillsist pratade jag med Camilla i telefon och helt plötsligt är hon jättenära oss och ännu mer plötsligt ser jag henne! Min respons på det: "JAG SER DIG, OH MY GOD" följt av snabb påläggning av luren samt en sprint värdig OS/seriös polisjakt. Mycket möjligt att jag mejade ner någon på vägen.


Julie hittade en ruta som gjorde att ens steg följdes av blommor. Jag tyckte den var ytterst intressant. Vad jag gör med håret vet jag inte.


Jag träffade även Mindy.


Häng à la Suède tyckte jag och satte mig ner. Inte för att det är särskilt svenskt, men det verkade uppskattas i alla fall.


Partypeops på zoo.


Vous me manquez déjà! PUSS PUSS PUSS PÅ ER!

Egentligen var dagen rätt fail måste jag säga, för fransoserna var dryga, konstant irriterade och fullkomligt oorganiserade och ingen av dom hade någon aning om hur man tog sig tågstationen (det sistnämnda var kanske inte deras fel, men ändå), men jag fick träffa Fridan och Cami och massa andra och det är det som räknas!
Dessutom är jag riktigt stolt över att jag lyckades klara mig i princip helt själv fram och tillbaka från Paris, inklusive tre metrobyten i Lyon.