.


Igår var vi på Quick vid Moulin Rouge. På första bilden ser vi Ville ta påsen med churrosen för att fixa till dom (notera filips nöjda ansiktsuttryck med blicken på churrosen). Ville fyller för övrigt år idag, GRATTIS VILLE! På andra bilden ser vi Filip med blicken fäst på Frida som precis har skakat påsen med churros lite för hårt. Han kan sina ansiktsuttryck den där.

Strejken är ju inget annat än irriterande. Kom tio minuter sent till franskan, möts av ett högljutt ÅÅÅÅÅÅÅH (underfär som en suck)(hahaha) när jag öppnade dörren. Kan också ha något att göra med att min lärare kom precis samtidigt, men vad vet jag. Fick tillbaka glosprov 2 och 3 hade full pott och tre fel tror jag. Fick också tillbaka texterna om fördelarna med att läsa och immigration, VG+ och MVG. Det går bra nu!
Håltimmen mellan franskan och kemin spenderades på Linas som vanligt. Med varm choklad, som vanligt. Lunch, missade tiden lite, matte, missade möte lite, träffade Britt-Marie ang. engelskan. 45/72 var tydligen ovanligt bra.. Något nytt varje dag!
Idrott på Ile de Puteaux, fys. Jag ville dö. Lite.




Linas kl 11.05. Hanna skriver labrapport och Thomasine vill inte vara med på bild.

Dagens äventyr: Inleddes med jag gillar inte filip-listan. Den orkar jag inte förklara. Vi tog i alla fall bussen från Rive Gauche istället för Pont de Neuilly, vilket betydde att vi gick jättelänge, för att det gick inte att komma över vägen - över bron, ner från bron, över vägen, gå, tillbaka över vägen (missberäkning. Av mig. Som vanligt.) gå lite till på smal trottoar, klättra lite och sen var vi där, vid busshållplatsen, men kanske framför allt; vid Mannen under brons tillhåll! 
Jag vet inte om jag har berättat om Mannen under bron, så ni får en liten snabbversion:
I slutet på första veckan när jag och Filip sitter på bussen hem så frågar Filip om jag har lagt märke till gubben som alltid står vid Pont de Neuilly oavsett tid. Det hade jag inte, så när vi åkte förbi där nästa dag, pekade Filip när vi svängde av Pont de Neuilly. Där, under bron, står det en man, med luvan uppdragen. Verkligen bara står. Sen den dagen har Mannen under bron blivit en slags fast punkt i vardagen för mig. Haha nej, men vi brukar alltid kolla om han är där, fundera ut hypoteser till vem han är, varför är han där, vart kom han ifrån? En sång är eventuellt på väg.
Idag så var vi så nära vi någonsin varit, bara typ tio meter därifrån, så jag var bara tvungen att kolla om mannen under bron var där. Det var han inte, men då fick vi istället det gyllene tillfället att för några sekunder sätta oss i mannen under brons skor och ta in känslan (mystiken?) som lockar mannen under bron till bron. Det var magiskt.
Magiken/mystiken/vad det nu är frambringade de här glada ansiktena:



Mattan (som syns väldigt dåligt en bit upp i bilden) frambringade den här reaktionen i Filip: "MATTAN! DET ÄR MATTAN - MANNEN UNDER BRONS MATTA!"

Så kan man ju också reagera.

Nu har jag gett upp matten för länge sen, provet imorgon (klockan 8.10, i strejktider. Jag gråter inombords.) får gå som det går. Fast inte G+, vad som helst förutom det. Eller, vad som helst över det, haha. Måste läsa lite Medea innan jag sussar också, så nu måste jag verkligen kila. PUSS PÅ ER.