Burning up never felt so right

Klockan är snart elva, så jag ska gå och lägga mig snart. Tänkte bara skriva lite först :) Efter vi hade gått av planet stog vi och väntade på väskorna rätt länge för de blev försenade. När dom kom så gick vi mot ankomsthallen och där stod någon ur personalen och väntade på oss med en skylt och vi väntade in alla. Efter mycket om och men med hiss upp-hiss ner-hiss upp igen så satte vi oss i alla fall i två bussar och åkte mot svenska kyrkans lokaler! Killen som körde var lite konstig, haha, han försökte småprata typ men jag fatta inte något av hans engelska så tillslut fråga han mig om jag kunde engelska, haha. Sen var jag lite butter på honom för det första han säger till mig är "how old are you?" jag: "i'm seventeen" han: "seventeen? you're not twelve?" hahahaha, ba tack, tack! Kan också tillägga att trafiken i paris = galen. När vi kom fram till kyrkans lokaler fick vi pizza, sen fick vi vänta på att få kolla igenom våra studieplaner med hon som har hand om det. Precis när jag blev klar kom det en kille som sa att min värdfamilj hade kommit! Så jag gick ner och träffade Mamma Värdfamilj, Pappa Värdfamilj, Sönerna Värdfamilj samt Svärdöttrarna Värdfamilj. Deras döttrar var inte där. Jag hälsade lite snabbt på dom och sen följde mamman med dom till tågstationen och metron och jag stannade kvar med pappan. Lite lagom stel konversation, haha. Vi täckte bl.a vad tallberg betyder, han trodde det betydde stort berg, för det liknar det på tyska tydligen, men jag rättade honom till den utsträckning att jag sa att tall var ett träd :) Efter en stund kom mamman tillbaka och efter ytterligare en liten stund åkte vi därifrån. Pappan tyckte att min väska va lite väl tung. Vadå bara 32 kilo tänkte jag. Han visade runt i huset och sen började jag packa upp. Efter ett tag ringde jag camilla och vi prata lite, sen kom ena dottern hem, som var den enda jag inte hade träffat än, sen packa jag lite till, sen åt vi middag, sen ringde jag mamma och nu sitter jag här. 

Dom är jättesnälla i alla fall! Jag förstår mamman bäst, för pappan använder lite för svåra ord och döttrarna pratar så fort (haha, titta vem som pratar), och jag försöker prata så mycket franska som möjligt, men om jag verkligen inte kan eller fastnar säger jag på engelska.
Aja, jag är sjuuukt trött! Det liksom värker i kroppen så det ska bli jätteskönt att sova!





Mitt rum just nu, förklarar sköldpaddan imorgon!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0