En evighet som kändes som en evighet på riktigt.
Idag (eller andra delen av dagen i alla fall, de första tolv timmarna av dygnet sov jag sött i min säng) har jag varit hemsjuk. Så att börja 13.30 och ha två lektioner passade rätt bra idag.
Jag saknar mitt hus. Jag saknar mina syskon och mina föräldrar. Jag saknar vårt kök och att gå och lägga mig i mina föräldrars säng när jag kommer hem från skolan. Jag saknar att sitta på en tom buss till mitt ute i ingenstans. Jag saknar mitt ute i ingenstans, där jag bor. Jag saknar att reta Camilla för att hon pratar för mycket om Tobbe, eller Frida för hur man ser om det är Anton eller inte som smsat henne, eftersom hon ler sådär gulligt varje gång det är Anton. Jag saknar Lisa och hennes skratt och ligga i hennes säng med ett fett glas cola och titta igenom gamla avsnitt av The Big Bang Theory som vi har tusen gånger förut och skratta lika mycket. "So, you're my C-men." Puss. Jag saknar att inte ha något att göra på en fredag eller lördagkväll och krypa ner mellan mamma och pappa och titta på På spåret eller någon re-run av Morden i Midsomer. Jag saknar att irritera min brorsa genom att slänga mig på hans säng och berätta massa onödiga saker. Jag saknar att känna att man faktiskt gör någonting rätt.
Jag har gjort engelskaläxan till imorgon i alla fall. Börjat på (skrivit två rader) på svenskan, men inte på biologin. Det där provet kommer bli så niiiice. Funderar på om jag ska gå ut imorgon, eller om det blir på lördag och hur mycket sömn jag kommer behöva och ha tid med i helgen. Det är mig en nagelbitare.
Nu: Glosor sen sova.
Jag saknar mitt hus. Jag saknar mina syskon och mina föräldrar. Jag saknar vårt kök och att gå och lägga mig i mina föräldrars säng när jag kommer hem från skolan. Jag saknar att sitta på en tom buss till mitt ute i ingenstans. Jag saknar mitt ute i ingenstans, där jag bor. Jag saknar att reta Camilla för att hon pratar för mycket om Tobbe, eller Frida för hur man ser om det är Anton eller inte som smsat henne, eftersom hon ler sådär gulligt varje gång det är Anton. Jag saknar Lisa och hennes skratt och ligga i hennes säng med ett fett glas cola och titta igenom gamla avsnitt av The Big Bang Theory som vi har tusen gånger förut och skratta lika mycket. "So, you're my C-men." Puss. Jag saknar att inte ha något att göra på en fredag eller lördagkväll och krypa ner mellan mamma och pappa och titta på På spåret eller någon re-run av Morden i Midsomer. Jag saknar att irritera min brorsa genom att slänga mig på hans säng och berätta massa onödiga saker. Jag saknar att känna att man faktiskt gör någonting rätt.
Jag har gjort engelskaläxan till imorgon i alla fall. Börjat på (skrivit två rader) på svenskan, men inte på biologin. Det där provet kommer bli så niiiice. Funderar på om jag ska gå ut imorgon, eller om det blir på lördag och hur mycket sömn jag kommer behöva och ha tid med i helgen. Det är mig en nagelbitare.
Nu: Glosor sen sova.
Kommentarer
Postat av: mamma
Ylva sköter om att blockera våran säng på eftermiddagarna och kvällarna när hon är hemma, så det är upptaget som vanligt. Man kan tycka att det är lite konstigt att man kan sakna det där vanliga trivala sakerna som man alltid har hemma och som man irritera sig jättemycket på, kan betyda så oerhört mycket när man inte har det omkring sig jämt. Det förstår man inte förrän man sitter i din situation. Jag känner mycket väl igen det. Kan bara säga att det brukar bli bättre. Kram mamma
Postat av: lisi
jag saknar dig också! c-men<3
Trackback