Satt på matten idag och kunde inte tänka på annat än att få gå ut från skolan och ta bussen hem. Nackdel med den tanken: det var inte hem som i hem till Colombes och värdfamiljen, utan det var hem, få gå av bussen och gå på vägen vid åkern, svänga av in på grusuppfarten och sparka till dörren lite för att kunna låsa upp den. Absolut ingen önskan att åka hem till Colombes. Inte eller att stanna kvar i skolan, åka till något fint Parisställe eller över huvudtaget vistas på en plats där det fanns minsta risk för social interaktion.

Jag har en, än så länge, fruktansvärd vecka. Men jag tänker vara dryg som de flesta är i sina bloggar och inte förklara varför. Inte här i alla fall.