Jag haft en väldigt dålig dag. Riktigt sunday-sad. Vet inte om jag kommer publicera, men nu tänkte jag förklara för en gångs skull.
 
Det är inte det att jag längtar hem eller att jag saknar någon, för det är en känsla jag har lärt mig att tune out eftersom den alltid finns där. För första gången känner jag att jag verkligen inte vinner något på att vara här. Jag har bara varit här i sex veckor, JAG VET, men det är ändå ett bra tag och hittills känns allt misslyckat.

Skolan är den största boven. Jag har så sjukt mycket skola att det är allt jag gör. På riktigt. Jag går i skolan mellan minst 9.10 och 15.50 varje dag (förutom varannan onsdag då) och varje håltimme och varje kväll sitter jag i flera timmar. Och jag blir ändå aldrig klar. Idag har jag suttit i sex timmar och jag är inte ens i närheten av att vara klar. Jag hade mycket hemma, men det här är ingenting i jämförelse. Dessutom är skolan här så himla mycket sämre än hemma, så den känns om möjligt ännu mer oproduktiv än Katte.

Jag har inte gjort några som helst framsteg med franskan, jag kände det i början, men nu gör jag enkla fel hela tiden som att säga vous (ni) istället för nous (vi) och idag sade min värdfamilj fyra gånger att man inte säger oui (ja) utan si (jo) när någon till exempel frågar (som idag) "tycker du inte om frukt?" fast jag egentligen vet det. 

Jag har knappt pratat med någon fransos utanför min värdfamilj och min värdsysters kompisar, jag är aldrig i Paris, förutom möjligen fredag- och lördagkvällar och när vi är där med skolan och jag umgås aldrig med min värdfamilj. Som verkar extremt missnöjd med mig. När jag säger min värdfamilj menar jag främst en person, men vem vill jag helst inte skriva här (haha, fan vad lame). Skolan tar som sagt upp all jävla tid. Visst, jag är tekniskt sett här för att gå i skolan, men det kan jag ju göra hemma också. Jag har ju inte betalat för att sitta med läxor hela tiden när jag hade kunnat göra det gratis hemma.

Om jag skulle prata med någon om det här, (alltså någon kompis eller så, inte typ en kurator haha) så är jag nästan hundra procent säker att den skulle säga att det kommer att bli bättre, att det kommer osv. Nog för att jag har en tendens att vara pessimist, men jag kan verkligen inte se att det kommer bli så. När skulle jag få mindre i skolan? Inte den närmsta tiden i alla fall och innan jag får det kommer jag få fortsätta precis som nu och komma hem precis lika missnöjd och drygt nittiotusen fattigare. Kanske har jag lärt mig franska bättre. Wiho -.- Dessutom säger skolan att det är många som ångrar sig i april-maj för att dom inte försökt tillräckligt den här tiden. Jag har inte ens tid att försöka.

Jag tänker avvakta nu i några veckor för att se om det blir bättre, för det är bara några ämnen som är katastrofala (och då menar jag inte att det är mycket, utan att man inte förstår), annars tänker jag be att mina föräldrar kontaktat skolan, för det är fanimig inte okej i vissa ämnen.

Det känns helt enkelt inte bra just nu.